Tillväxt och utveckling

Varför måste ekonomin växa?

Det måste den inte av någon naturlag. Men dagens ekonomi är byggd för att växa, och därför uppstår problem när den inte gör det.

Ekonomisk tillväxt innebär att värdet av det som produceras i ekonomin ökar över tid. Tillväxt kan ge ökade inkomster och resurser och gör det lättare att finansiera investeringar och offentlig verksamhet. Företag, hushåll och offentlig sektor har därför på olika sätt blivit beroende av att ekonomin fortsätter att växa.

Beroendet har alltså i stor utsträckning uppstått genom hur det ekonomiska systemet är organiserat, inte genom vad människor behöver för att leva ett gott liv.

Vad är det egentligen som måste växa?

Det som växer är BNP, bruttonationalprodukten, alltså värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. BNP säger däremot inte direkt hur människors välbefinnande utvecklas eller hur stor belastningen på naturen blir.

En bilolycka, en oljesanering eller en längre bilpendling ökar BNP, eftersom de leder till mer ekonomisk aktivitet. Omsorg om barn och anhöriga som sker hemma räknas däremot inte alls. En ekonomi kan därför växa samtidigt som vissa människors livsvillkor försämras eller naturen belastas hårdare.

Det här är ingen ny insikt. En internationell kommission ledd av ekonomipristagarna Joseph Stiglitz och Amartya Sen konstaterade 2009 att BNP mäter produktion, inte välfärd, och att det behöver kompletteras med mått på livskvalitet och hållbarhet. Ekonomisk tillväxt är alltså inte samma sak som att allt som är viktigt i samhället blir bättre.

Vad händer om ekonomin slutar växa?

I dagens system får många delar problem samtidigt. När företag förväntar sig växande efterfrågan blir det lättare att investera och anställa, och när ekonomin växer ökar inkomster och skatteintäkter. Om tillväxten avtar blir företagen försiktigare, efterfrågan kan minska och sysselsättningen påverkas.

Eftersom arbete, inkomster, investeringar och offentlig ekonomi hänger ihop sprids en svag utveckling snabbt. Det som har finansierats under förväntan om fortsatt expansion blir svårare att upprätthålla.

Problemet är alltså inte att det i sig är farligt att ekonomin står stilla. Problemet är att dagens system har blivit beroende av att den fortsätter att växa. Den egentliga frågan blir därför varför samhället behöver tillväxt för att få trygghet, arbete och investeringar att fungera.

Kan samhället fungera utan ekonomisk tillväxt?

Ja, i princip. Ett samhälle behöver inte producera mer varje år för att människor ska kunna leva ett gott liv.

Men ett samhälle som är organiserat kring fortsatt ekonomisk expansion kan få problem om tillväxten uteblir. För att kunna fungera utan ständig tillväxt behöver flera av de beroenden som finns i dagens ekonomi förändras.

Det handlar bland annat om hur arbete, inkomster, investeringar, företagande och offentlig ekonomi organiseras.

Kan vi få ett bättre samhälle utan att producera och konsumera mer?

Ja. Ett bättre samhälle behöver inte innebära att mängden varor och tjänster hela tiden ökar. Om utvecklingen i stället leder till bättre livsvillkor, trygghet, hälsa, kunskap och fungerande samhällsfunktioner kan välbefinnandet öka även utan motsvarande ökning av produktion och konsumtion.

Samtidigt behöver människor fortfarande få sina behov tillgodosedda, och samhället behöver producera mycket av det som människor behöver. Frågan blir därför vad som produceras, hur resurser används och vad ekonomin faktiskt bidrar med.

Kan ekonomin växa utan att belastningen på planeten ökar?

Ja, i viss mån, men inte i närheten av den takt som behövs. När BNP växer medan utsläppen eller resursanvändningen minskar kallas det frikoppling. Om belastningen bara växer långsammare än ekonomin är frikopplingen relativ. Om belastningen faktiskt minskar är den absolut. Det är bara absolut frikoppling som minskar trycket på planeten.

Forskningen visar att absolut frikoppling förekommer, men sällan och långsamt. En genomgång av över 800 studier, publicerad 2020, fann få exempel. En studie från 2023 granskade de elva rika länder som lyckats minska sina koldioxidutsläpp medan ekonomin växte. I den takt de höll skulle det ta i genomsnitt över 220 år att minska utsläppen med 95 procent. Under tiden skulle de släppa ut 27 gånger mer än deras rättvisa andel av det som återstår om uppvärmningen ska stanna vid 1,5 grader.

För material och för de andra planetära gränserna ser det ännu sämre ut. Världens årliga materialanvändning har ökat från 30 till 106 miljarder ton sedan 1970, enligt FN:s miljöprogram UNEP, och väntas öka med ytterligare 60 procent till 2060. Nästan all forskning om frikoppling gäller dessutom koldioxid, men klimatet är bara en av nio planetära gränser, och sju av dem är redan överskridna. Förlusten av biologisk mångfald, överuttaget av sötvatten och läckaget av kväve och fosfor drivs framför allt av hur mycket mark, material och biomassa vi använder. Enligt UNEP står uttag och förädling av biomassa för omkring 90 procent av förlusten av biologisk mångfald på land.

Frikoppling är alltså inte en fråga om ja eller nej, utan om takt och bredd. Även om utsläppen frikopplas löser det bara en av sju överskridna gränser. Belastningen måste minska tillräckligt snabbt inom alla gränser, oavsett om ekonomin samtidigt växer.

Har inte Sverige redan visat att det går?

Delvis, och det är tillväxtanhängarnas starkaste argument. Mellan 1990 och 2018 nästan fördubblades Sveriges ekonomi, samtidigt som koldioxidutsläppen minskade med 27 procent. Minskningen har fortsatt, och 2025 låg utsläppen av växthusgaser inom landet ungefär 34 procent under 1990 års nivå. Det beror bland annat på koldioxidskatten, som infördes 1991, på fossilfri elproduktion och på att fjärrvärme har ersatt oljepannor. Det är en verklig framgång.

Men bilden ändras när man räknar med det vi konsumerar. Svenskarnas konsumtion gav 2023 upphov till omkring 7,6 ton växthusgaser per person, och en stor del av dem släpps ut i andra länder där våra varor tillverkas. År 2021 var de konsumtionsbaserade utsläppen 88 miljoner ton, nästan dubbelt så mycket som de 48 miljoner ton som släpptes ut inom Sverige. Även de konsumtionsbaserade utsläppen per person har minskat, med drygt en tredjedel sedan 2008, och Sverige är ett av de elva länderna i studien från 2023. Det är alltså Sveriges takt som visar sig vara långt ifrån tillräcklig.

Hur snabbt belastningen minskar avgörs därför inte i ekonomin ensam. Det avgörs av politiska beslut i det demokratiska systemet, av vad vi uppfattar som ett gott liv i det sociala systemet och av vad naturen tål i det ekologiska systemet. Sverige visar att frikoppling är möjlig, men inte att den räcker.

Så vad är egentligen svaret?

Nej, samhället måste inte växa för att människor ska kunna leva ett gott liv. Det är framför allt vårt nuvarande ekonomiska system som har blivit beroende av fortsatt tillväxt.

Det gör tillväxtfrågan till en systemfråga. Om människors försörjning, företagens investeringar och samhällets ekonomi är beroende av ständig expansion blir det svårt att välja en annan utvecklingsriktning. Och så länge frikopplingen går så långsamt som den gör i dag, ökar varje procent tillväxt kravet på hur snabbt belastningen måste minska.

Ett hållbart samhälle behöver därför kunna skapa trygghet, försörjning och välbefinnande utan att vara beroende av att produktion och konsumtion hela tiden ökar.

Frågan är alltså inte hur vi kan få fortsatt ekonomisk tillväxt, utan hur vi kan utveckla ekonomin så att den bidrar till ett gott liv inom planetens gränser.

Navigera i samhället