Pengar och ekonomi

Varför behöver vi pengar?

Därför att de gör det möjligt att samordna ett samhälle där alla är beroende av varandra. Med pengar kan vi byta varor och tjänster utan att byta direkt med varandra. De fungerar också som ett sätt att mäta ekonomiskt värde och att spara värde över tid.

I ett samhälle där människor och verksamheter är beroende av varandra blir pengar därför ett praktiskt verktyg. Vi kan sälja vår arbetskraft, köpa det vi behöver och använda pengar för att göra investeringar.

Var kommer pengarna ifrån?

De flesta pengar skapas av bankerna när de lånar ut. När en bank beviljar ett lån sätter den in beloppet på låntagarens konto, och då finns det nya pengar i ekonomin. När lånet betalas tillbaka försvinner pengarna igen. Sedlar och mynt utgör bara drygt en procent av alla pengar i Sverige. Resten är pengar på bankkonton.

Det betyder att mängden pengar i ekonomin i stort sett växer när lånen växer och krymper när de betalas av. Riksbanken styr inte direkt hur mycket pengar som skapas, men påverkar det genom räntan. Bankernas utlåning begränsas också av lagar och regler.

När pengarna väl finns cirkulerar de mellan hushåll, företag, banker och offentlig sektor. Lön blir konsumtion, företagens intäkter blir löner, inköp och investeringar, och skatter går till offentlig verksamhet och kommer tillbaka till ekonomin. Att pengar skapas genom lån betyder samtidigt att mycket av penningsystemet bygger på förväntningar om framtida inkomster.

Varför finns ränta?

Därför att den som lånar ut pengar avstår från att använda dem själv och tar en risk. Räntan är priset för att få tillgång till pengar nu och betala tillbaka senare. För den som lånar är räntan en kostnad. För den som lånar ut är den en inkomst.

För företag gör lånen det möjligt att investera innan intäkterna kommer, till exempel i maskiner, lokaler eller utveckling. En investering innebär att resurser används i dag för något som ska ge nytta senare. Men lånet förutsätter att framtida inkomster räcker till räntor och återbetalningar.

Räntan påverkar därför både människors och företags beslut om att låna, spara och investera. Högre räntor gör lån dyrare och kan dämpa investeringar och konsumtion. Lägre räntor gör det mer attraktivt att låna och investera. Det är också därför Riksbanken använder räntan för att påverka hela ekonomin.

Hur tjänar bankerna pengar?

Främst på skillnaden mellan räntan på lånen och vad det kostar banken att själv låna upp pengarna. För bolån med rörlig ränta var den skillnaden, bruttomarginalen, 0,81 procentenheter i slutet av 2024 enligt Finansinspektionen. På ett bolån på 3 miljoner kronor blir det drygt 24 000 kronor om året till banken, före bankens egna kostnader. Det är inte mycket per lån. Vinsten ligger i att lånen är många och stora.

Bankerna har dessutom en särställning som andra företag saknar. Staten garanterar insättningarna, och de största bankerna anses för viktiga för att få gå omkull. Det gör det tryggare att låna ut pengar till dem, och därmed billigare för bankerna att låna.

Det är inte konstigt att bankerna går med vinst. Vinsten behövs för att de ska klara förluster i dåliga tider. Frågan är snarare om särställningen ska vara gratis. Sedan 2022 betalar de största kreditinstituten en riskskatt, med motiveringen att stora banker kan orsaka samhället stora kostnader i en kris. Statliga SBAB och medlemsägda banker visar också att bankverksamhet kan ägas på olika sätt.

Vart tar de nya pengarna vägen?

Antingen till något nytt eller till något som redan finns. När ett företag lånar för att bygga en fabrik eller när någon lånar för att bygga ett hus skapas något nytt. När någon lånar för att köpa ett befintligt hus eller aktier byter något bara ägare, men priset kan stiga.

Ett exempel: Anna säljer sitt hus till Bertil för 5 miljoner kronor. Bertil lånar hela beloppet, och de 5 miljonerna är nya pengar. Anna löser sitt gamla lån på 2 miljoner, och de pengarna försvinner. Kvar hos Anna finns 3 miljoner som inte fanns förut. Huset är detsamma som i går, men det finns mer pengar i omlopp och mer skuld hos Bertil.

Stigande huspriser räknas inte som inflation, eftersom inflationen mäter vad det vi konsumerar kostar. Men pengarna läcker ut i resten av ekonomin: säljaren konsumerar, ägare lånar mer mot sina högre värden, och byggandet tar fart. Bankerna lånar helst ut mot säkerhet i hus och fastigheter, eftersom det är tryggare för dem.

Den som får de nya pengarna först vinner mest. Ägare och säljare får de högre priserna, medan förstagångsköpare och hyresgäster möter dem. Det kallas Cantillon-effekten, efter ekonomen Richard Cantillon på 1700-talet. Nya pengar kan alltså flytta förmögenhet från dem som kommer sent till dem som var tidigt ute.

Vad händer när lånen slutar växa?

Då kan hela ekonomin bromsa in. När många vill betala av samtidigt försvinner pengar ur ekonomin, efterfrågan faller och priserna på hus och aktier sjunker. Då vill ännu fler betala av.

Sverige har upplevt det. När regleringen av bankernas utlåning togs bort 1985 växte lånen snabbt, och mycket gick till fastigheter och aktier. På ungefär fem år ökade den privata sektorns skulder från 85 till 135 procent av BNP. Mellan 1990 och 1993 föll BNP med 6 procent, och arbetslösheten steg från 3 till 12 procent. Finanskrisen 2008 följde samma mönster i stora delar av världen.

Ekonomen Hyman Minsky beskrev hur långa goda tider gör långivare och låntagare allt djärvare, tills systemet blir instabilt. Det som är säkert är att ett system där pengar skapas genom lån fungerar smidigast när lånen växer. Om räntan i sig tvingar fram ständig tillväxt är däremot omdiskuterat bland ekonomer, och det behövs inte för resonemanget här.

Kan samhället styra vart pengarna går?

Ja, och det har gjorts förut. I dag har ekonomin bromsar men ingen ratt. Riksbankens ränta och statens budget påverkar hela ekonomin på en gång. De kan bromsa eller gasa, men inte välja vad som ska växa och vad som ska krympa.

Före avregleringen styrde Sverige krediten direkt. Den reglerade kreditmarknaden var i huvudsak till för att finansiera nybyggda och ombyggda bostäder, och banker, försäkringsbolag och AP-fonden hade överenskommelser om att placera pengar i bostadsobligationer. Så finansierades en stor del av bostadsbyggandet, också under miljonprogrammet.

Kritikerna har rätt i att regleringen hade baksidor. Lån flyttade till en oreglerad, så kallad grå, kreditmarknad, och det var till slut oklart hur mycket regleringen styrde. Att återinföra den gamla regleringen är därför inte lösningen. Men det finns verktyg som påverkar riktningen utan att ransonera: kapitalkrav som gör vissa lån dyrare för bankerna än andra, gröna obligationer som samlar pengar till omställningen, och offentliga investeringar i det samhället behöver.

Så vad är egentligen svaret?

De flesta pengar skapas när bankerna lånar ut, och de går dit lånen går. Mycket går i dag till befintliga hus och fastigheter, vilket driver upp priserna utan att något nytt skapas.

Det är inte fel i sig att bankerna tjänar pengar eller att människor lånar till sitt boende. Problemet är att ingen styr riktningen. Riksbanken och staten kan bromsa och gasa, men inte avgöra vad de nya pengarna används till.

Ett hållbart samhälle behöver inte avskaffa bankerna eller låta staten trycka pengar. Det behöver ramar som gör att nya pengar i högre grad går till det samhället behöver, på samma sätt som tak och priser kan styra produktionen inom planetens gränser.

Frågan är alltså inte hur vi bromsar ekonomin, utan hur vi styr vad som växer och vad som krymper.

Kopplingar till andra delar av samhället

Externa källor

Page updated

Google Sites

Report abuse