Navigera i samhället
Navigera i samhället
Samhällskartan
Samhällsutforskaren
-----------------------------------------
Ekologiska systemet
Ekologiska beroenden
Naturens kretslopp
Planetens tillstånd
Resurser o material
Resiliens o vändpunkter
Människans fotavtryck
Omställning o möjligheter
Ekologin o det hållbara samhället
Att samhället kan fortsätta att fungera utan att förstöra det som det vilar på. Naturen ska hinna förnya det vi tar ut, ta hand om det vi släpper ut och behålla de funktioner som vi och andra arter är beroende av.
I TSS beskrivs det med hjälp av Doughnut Economics. Munkens yttre kant är de planetära gränserna, taket för hur mycket vi kan belasta planeten. Den inre kanten är den sociala grunden, de grundläggande behov som alla människor ska få tillgodosedda. Ett hållbart samhälle ryms mellan grunden och taket.
Det är mer grundläggande, men inte viktigare i sig. Ekonomin och det sociala livet är beroende av naturen, men naturen är inte beroende av ekonomin. Därför sätter det ekologiska ramarna för vad som är möjligt.
Inom de ramarna finns ändå stort utrymme för val. Hur vi lever, arbetar och fördelar resurser avgörs i de ekonomiska, sociala och demokratiska systemen. Ett samhälle kan hålla sig inom planetens gränser och ändå vara orättvist eller odemokratiskt, och då är det inte hållbart heller.
På alla håll. Ekonomin avgör hur hårt naturen belastas genom vad som produceras och hur. De sociala och kulturella systemen påverkar vad vi uppfattar som ett gott liv och hur mycket vi konsumerar. Demokratin avgör vilka regler som gäller och om långsiktiga beslut kan fattas.
Åt andra hållet påverkar naturens tillstånd alla delar av samhället. Torka och översvämningar slår mot ekonomin, ökar orättvisor och kan leda till konflikter och flykt. Ekologiska problem blir därför snabbt sociala och politiska problem.
Framför allt tre saker. Belastningen behöver minska, så att samhällets uttag och utsläpp ryms inom planetens gränser. Kretsloppen behöver slutas, så att det vi lämnar efter oss blir resurs igen. Och naturen behöver få tillbaka utrymme, så att dess motståndskraft kan återhämta sig.
Inget av detta kan ske enbart genom miljöpolitik. Det kräver förändringar i hur ekonomin mäter framgång, vad som är lönsamt, hur städer och transporter byggs, hur maten produceras och vad vi uppfattar som ett gott liv.
Alla och ingen. Markägare, företag, kommuner, stater och internationella avtal påverkar naturen på olika nivåer. Men en stor del av naturen, som atmosfären, haven och den biologiska mångfalden, är gemensam och ägs inte av någon. Det gör den lätt att överutnyttja. De som drabbas mest, framtida generationer och andra arter, har dessutom ingen röst i besluten.
Det finns ändå exempel på att gemensamma beslut fungerar. Montrealprotokollet, som räddade ozonskiktet, är det tydligaste. Ekonomen Elinor Ostrom fick 2009 ekonomipriset till Nobels minne för att ha visat att lokala gemenskaper ofta kan förvalta gemensamma resurser väl, om de har tydliga regler och verkligt inflytande. Frågan om vem som bestämmer över naturen är därför i grunden en demokratisk fråga.
Ett hållbart samhälle lever på naturens avkastning, inte på dess kapital. Det tar inte ut mer än som hinner förnyas, släpper inte ut mer än naturen kan ta hand om och lämnar utrymme för naturen att återhämta sig.
Det är inte ett mål som står i vägen för människors välfärd. Det är en förutsättning för den. Utan fungerande ekosystem finns ingen ekonomi, och utan ett stabilt klimat blir det svårare att bygga trygga och rättvisa samhällen.
Frågan är alltså inte om naturen ska få sätta gränser, utan hur vi bygger ett gott liv för alla inom dem.