Navigera i samhället
Navigera i samhället
Samhällskartan
Samhällsutforskaren
-------------------------------------
Ekonomiska systeme
Ekonomins beroenden
Pengar och ekonomi
Produktion och konsumtion
Arbete och försörjning
Makt och fördelning
Ägande o grundtrygghet
Tillväxt och utveckling
Politik och förändring
Ekonomin och det hållbara samhället
Mycket, men inte allt. Politiken kan påverka ekonomin genom lagar, skatter, offentliga utgifter, regler, investeringar och andra styrmedel. Den bestämmer också vilka villkor som gäller för företag, arbete, handel och finansiering.
Men politiken verkar inte i ett tomrum. Ekonomin består av många aktörer som fattar egna beslut, och Sverige är dessutom beroende av omvärlden. Politiska beslut kan förändra förutsättningarna för ekonomin, men inte styra varje ekonomiskt resultat.
Politiken kan inte ensam bestämma hur människor, företag och andra aktörer kommer att agera. Den kan skapa regler och incitament, men beslut fattas också utifrån priser, kunskap, förväntningar, behov och andra förhållanden.
Politiken kan inte heller bortse från ekonomins och samhällets ömsesidiga beroenden. Beslut som fungerar på ett område kan få konsekvenser på andra områden.
Det politiska handlingsutrymmet är därför både betydande och begränsat.
Därför att ett samhälle består av många aktörer med olika intressen, resurser och kunskaper. Företag behöver kunna fatta beslut om produktion och investeringar, människor behöver kunna göra egna val och offentlig sektor behöver hantera gemensamma behov.
Politiken kan sätta ramarna för detta, men kan inte ersätta alla de beslut som tillsammans formar ekonomin.
Det betyder inte att ekonomin står utanför demokratin. Det betyder att politisk styrning behöver handla både om vilka spelregler som ska gälla och om hur samhällets gemensamma resurser ska användas.
Genom att ändra vad som lönar sig och vilka resurser som finns. Skatter påverkar vilka inkomster och aktiviteter som beskattas och hur mycket som finns för offentlig verksamhet. Bidrag och ersättningar påverkar människors ekonomiska trygghet. Regler sätter ramar för vad aktörer får och måste göra. Offentliga investeringar styr resurser till exempelvis infrastruktur och utbildning.
Ett tydligt exempel är koldioxidskatten, som Sverige införde 1991 som ett av de första länderna i världen. Den gjorde fossila bränslen dyrare och därmed mindre lönsamma, utan att politiken behövde bestämma exakt vad varje företag och hushåll skulle göra.
Styrmedel påverkar alltså ekonomiska beslut genom både resurser och incitament. Vilken effekt de får beror samtidigt på hur människor och verksamheter reagerar på dem.
Därför att skattesystemet byggdes för att finansiera välfärden med arbete. Nära 60 procent av Sveriges skatteintäkter kommer i dag från skatt på arbete, ungefär 30 procent från konsumtion och drygt 10 procent från kapital.
Vinsten beskattas lika oavsett om den kommer från människor eller maskiner. Men en anställd medför dessutom arbetsgivaravgifter på 31,42 procent av lönen och inkomstskatt, medan en maskin inte gör det, och investeringen får skrivas av. Ersätter ett företag en anställd med en maskin, eller flyttar jobbet till ett låglöneland, förlorar staten därför mycket mer i skatt än den får tillbaka i bolagsskatt. Inget företag anställer heller för att skapa jobb. Arbete köps när det lönar sig.
Tillväxtanhängarens invändning är att högre skatt på kapital och maskiner får företag att flytta och försämrar konkurrenskraften. Det är en verklig risk för ett litet exportberoende land. Därför diskuteras andra vägar: att beskatta det som belastar naturen, som energi, material och utsläpp, mer och arbete mindre. Det kallas skatteväxling. Andra förslag är skatt på automatiserad produktion, så kallad robotskatt, eller på data och digitala tjänster.
Poängen är att dagens skattesystem gör det dyrt att använda det samhället har gott om, människors arbete, och billigt att använda det planeten har ont om, energi och material.
Många, och ofta ingen fullt ut. Företag ansvarar för sina beslut och sin verksamhet. Politiker och offentliga institutioner ansvarar för beslut och regler inom sina områden. Människor påverkar genom sina val och genom deltagande i demokratin.
Men ekonomiska konsekvenser följer ofta inte samma gränser som ansvaret. Ett beslut kan ge nytta för en aktör samtidigt som kostnader eller problem uppstår någon annanstans, i ett annat land eller hos framtida generationer.
Därför behöver ansvar också handla om konsekvenserna av beslut och om hur olika aktörer samverkar.
Därför att delarna har byggts upp över lång tid och är beroende av varandra. Företag, arbete, investeringar, regler, institutioner och människors förväntningar hänger ihop.
När en del förändras påverkas andra delar. Människor och organisationer kan också ha intresse av att det befintliga systemet fortsätter att fungera som tidigare.
Flygbränsle är ett tydligt exempel. Sedan Chicagokonventionen trädde i kraft 1947 har bränsle för internationellt flyg i praktiken varit skattefritt, genom ett nät av avtal mellan länder. Konventionen förbjuder bara skatt på det bränsle som redan finns i tanken när planet landar, och EU-länderna har sedan 2003 fått beskatta bränsle för inrikesflyg. Ändå har nästan inget land gjort det, och EU:s förslag till nytt energiskattedirektiv skulle låta kommersiellt flyg slippa skatt ända till 2035. Det är alltså inte lagen som hindrar förändringen, utan att ingen vill vara först.
Förändring handlar därför inte bara om att fatta ett nytt beslut. Det handlar ofta om att förändra flera sammanlänkade förutsättningar samtidigt och att hantera konsekvenserna under vägen.
Politiken kan påverka ekonomins riktning och spelregler, men den kan inte ensam bestämma över hela ekonomin. Ekonomisk förändring kräver därför både politiska beslut och förändringar i hur andra aktörer agerar.
Det gör långsiktighet och en tydlig riktning viktiga. Om politiken bara reagerar på kortsiktiga problem blir det svårt att förändra system som är beroende av varandra.
Förändring behöver också kunna prövas, följas upp och justeras. Ett hållbart ekonomiskt system kan därför inte byggas genom ett enda beslut, utan genom en långsiktig process där politiska prioriteringar, kunskap och erfarenheter får påverka utvecklingen.
Politikens uppgift är alltså inte att styra varje del av ekonomin, utan att skapa förutsättningar för en ekonomi som bidrar till det samhälle vi vill utveckla.