Navigera i samhället
Navigera i samhället
Samhällskartan
Samhällsutforskaren
-------------------------------------
Ekonomiska systemet
Ekonomins beroenden
Pengar och ekonomi
Produktion och konsumtion
Arbete och försörjning
Makt och fördelning
Ägande o grundtrygghet
Tillväxt och utveckling
Politik och förändring
Ekonomin och det hållbara samhället
Därför att dagens samhälle är organiserat så att de flesta får sin försörjning genom lön. Med lönen betalar vi för mat, bostad, energi, transporter och andra behov.
Arbete handlar alltså inte bara om att utföra en uppgift. Det är också en del av det ekonomiska system som förbinder människors arbete med produktion, inkomster, konsumtion och skatteintäkter.
Men det är inte själva arbetet som är nödvändigt för människans överlevnad. Det som behöver finnas är mat, bostäder, omsorg, energi, kunskap och annat som människor behöver. Frågan är därför hur samhället organiserar arbetet med att skapa detta, och hur människor får del av resultatet.
Därför att människor behöver inkomster, och i dagens system kommer inkomsterna framför allt från arbete.
Samtidigt behöver samhället arbete för att producera varor och tjänster och för att få verksamheter att fungera. Arbete får därmed en dubbel funktion: det är både ett sätt för människor att få inkomster och en del av den produktion som håller ekonomin igång.
Inget företag anställer dock för att skapa jobb. Arbete köps när det lönar sig. Eftersom arbete beskattas betydligt hårdare än maskiner lönar det sig ofta mer att automatisera eller att flytta produktionen till ett land med lägre löner.
Men det betyder inte att varje tänkbart arbete måste skapas. Den intressanta frågan är snarare vilket arbete som faktiskt behövs och hur samhället vill fördela det.
Det finns inget naturgivet svar. Hur mycket vi arbetar beror på hur samhället organiserar produktion, försörjning, inkomster och välfärd.
Produktiviteten, alltså hur mycket som produceras per arbetad timme, har ökat kraftigt. Ekonomen John Maynard Keynes trodde 1930 att levnadsstandarden hundra år senare skulle vara fyra till åtta gånger högre, och att en arbetsvecka på femton timmar då skulle kunna räcka. Den första delen har i stort sett slagit in i de rika länderna. Den andra har inte gjort det, eftersom ökad produktivitet framför allt har använts till ökad produktion och konsumtion i stället för till mer fritid.
Hur arbetstiden fördelas är därför inte bara en fråga om individuell arbetsmoral. Det är också en fråga om hur det ekonomiska systemet är organiserat och vilka mål samhället prioriterar.
Därför att arbete både ger inkomster och är det sätt som stora delar av samhällets produktion och service blir till.
Problemet uppstår när sambandet mellan arbete och försörjning blir så starkt att människor som inte kan eller får arbeta får svårt att klara sin ekonomi. Då blir arbetsmarknaden avgörande även för människors trygghet och handlingsutrymme.
Det gör arbete till mer än en ekonomisk fråga. Det påverkar människors möjligheter att forma sina liv och delta i samhället.
Därför att den drabbar både den enskilde och samhället. För den som vill arbeta men inte får kan arbetslöshet innebära förlorad inkomst, sämre ekonomisk trygghet och minskat handlingsutrymme.
För samhället innebär arbetslöshet att arbetskraft och kompetens inte används. Produktionen blir lägre och skatteintäkterna minskar, samtidigt som behovet av ekonomiskt stöd kan öka.
Men ett samhälle behöver också kunna hantera situationer där det faktiskt behövs mindre arbete. Om tekniken gör produktionen effektivare är det inte självklart att lösningen alltid är att skapa nya arbeten bara för att bevara samma mängd sysselsättning.
Det kan vi, åtminstone delvis. Om fler delar på arbetet kan den enskildes arbetstid minska. Island testade kortare arbetstid utan sänkt lön för omkring 2 500 anställda mellan 2015 och 2019. Produktiviteten och servicen var oförändrad eller bättre på de flesta arbetsplatserna, och i dag har en stor majoritet av islänningarna kortare arbetstid eller rätt att korta den.
Men det är inte så enkelt som att dela antalet arbetstimmar lika. Olika arbeten kräver olika kunskaper, utbildning och ansvar, och vissa arbeten behöver utföras vid bestämda tider.
Frågan visar ändå att arbetsfördelningen inte är given. Hur mycket människor arbetar och hur arbetet fördelas påverkas av löner, arbetstid, produktivitet, skatter, regler och hur verksamheter organiseras.
Det beror på hur vi väljer att använda den ökade produktiviteten. När teknik och automatisering gör att samma mängd varor och tjänster kan produceras med mindre arbete kan samhället få mer av det som behövs utan att människor behöver arbeta lika mycket. Det är en stor möjlighet.
Men det skapar också en fråga om hur vinsten av den ökade produktiviteten fördelas. Om den främst används till ökad produktion och konsumtion förblir behovet av arbete stort, och belastningen på naturen ökar. Om en del i stället används till kortare arbetstid kan människor få mer tid till familj, fritid, omsorg, utbildning eller andra delar av livet.
Tekniken avgör alltså inte själv vad som händer. Det är samhällets sätt att organisera ekonomi, arbete och försörjning som avgör hur den ökade produktiviteten kommer människor till del.
Vi behöver inte skapa arbeten bara för arbetets skull. Det vi behöver är ett samhälle som kan försörja människor och tillgodose våra behov, samtidigt som det arbete som faktiskt behövs blir utfört.
I dagens ekonomiska system är arbete starkt kopplat till både försörjning och ekonomisk aktivitet. Därför är det svårt att förändra arbetets betydelse utan att samtidigt förändra andra delar av ekonomin, som inkomster, trygghetssystem och synen på tillväxt.
Frågan är inte hur många arbeten vi kan skapa, utan hur vi kan organisera arbete och försörjning så att människor kan leva ett gott liv utan ett ständigt ökande behov av produktion.