Navigera i samhället
Navigera i samhället
Samhällskartan
Samhällsutforskaren
-----------------------------------------
Ekologiska systemet
Ekologiska beroenden
Naturens kretslopp
Planetens tillstånd
Resurser o material
Resiliens o vändpunkter
Människans fotavtryck
Omställning o möjligheter
Ekologin o det hållbara samhället
Ja, i grunden helt. Mat, vatten, luft, energi och de flesta material vi använder kommer från naturen eller förutsätter att naturens processer fungerar. Det gäller också en modern, högteknologisk ekonomi.
Beroendet är lätt att se när det gäller råvaror som skog, fisk eller malm. Det är svårare att se när det gäller processer som pågår i det tysta: att jorden förblir bördig, att vatten renas när det rinner genom mark och våtmarker, att grödor pollineras och att klimatet håller sig någorlunda stabilt.
Delvis, men mindre än det ser ut. Tekniken har gjort oss bättre på att utnyttja naturen. Vi skördar mer per hektar, renar vatten i reningsverk och flyttar varor över hela världen. Men tekniken har inte tagit bort beroendet. Ofta har den bara flyttat det längre bort från oss och gjort det svårare att se.
Pollineringen är ett bra exempel. Världens livsmedelsproduktion har ökat samtidigt som många pollinerande insekter har minskat. Det kan se ut som att pollinerarna inte behövs. Men under samma tid har odlingen av grödor som behöver pollinering ökat kraftigt, med omkring 300 procent på femtio år enligt FN:s kunskapspanel för biologisk mångfald, IPBES. Beroendet har alltså vuxit, inte krympt.
En stor del. World Economic Forum har uppskattat att mer än hälften av världens samlade BNP, omkring 44 000 miljarder dollar, är måttligt eller starkt beroende av naturen. Det gäller framför allt jordbruk, livsmedel och byggande. Enbart djurens pollinering bidrar till skördar värda 235–577 miljarder dollar om året.
Siffrorna är uppskattningar och ska läsas som storleksordningar. Men de visar att naturen inte är en bisak för ekonomin. Den är en del av dess grund.
Därför att det mesta av det naturen bidrar med saknar pris. Ingen skickar en faktura för pollinering, för att en våtmark renar vatten eller för att jorden bildar ny mylla. Sådana bidrag kallas ofta ekosystemtjänster. De ingår inte i BNP, och det som inte räknas glöms lätt bort när beslut fattas.
Det gör att naturen kan försämras länge utan att det märks i den ekonomiska statistiken. Kostnaden syns först när en funktion slutar fungera: när skördar sviker, när vatten måste renas på konstgjord väg eller när översvämningar blir vanligare. Då är den ofta högre än vad det hade kostat att bevara funktionen.
Följderna sprider sig genom samhället. Först drabbas verksamheter som är direkt beroende av naturen, som jordbruk, skogsbruk och fiske. Sedan märks det i livsmedelspriser, sysselsättning, offentlig ekonomi och människors livsvillkor.
Det är ingen avlägsen risk. IPBES bedömde 2019 att omkring tre fjärdedelar av jordens landyta har förändrats påtagligt av människan och att omkring en miljon arter hotas av utrotning. Ju fler funktioner som försvagas samtidigt, desto svårare blir det för naturen, och för samhället, att återhämta sig.
Därför att beroendet går genom alla samhällssystem. Ekonomiska beslut avgör hur hårt naturen belastas, samtidigt som naturens tillstånd påverkar ekonomin. Människors hälsa och livsvillkor påverkas av båda. När resurser blir knappare eller naturen förändras snabbt ställs intressen mot varandra. Då prövas det demokratiska systemets förmåga att fatta gemensamma och långsiktiga beslut.
Ekologiska problem går därför inte att lösa enbart med miljöpolitik. De behöver hanteras där besluten faktiskt fattas: i ekonomin, i politiken och i vardagen.
Samhället är inte bara beroende av naturen. Det är byggt på den. Teknik och ekonomisk utveckling har förändrat hur vi använder naturen, men de har inte gjort oss oberoende av den. Beroendet har snarare blivit större och mer osynligt.
Det är just osynligheten som är problemet. Så länge naturens bidrag inte syns i hur vi mäter framgång kan vi tära på grunden och ändå tro att det går bra.
Frågan är alltså inte om vi har råd att ta hänsyn till naturen, utan om vi har råd att låta bli.